Bourgogne må vara litet. Men här tillverkas stora viner av pinot noir och chardonnay.

Cirka 40 procent av all bourgogne (Beaujolais oräknat) är röd (pinot noir), medan 60 procent är vit (främst chardonnay).

Dessa två druvor har gjort Bourgogne, med sina distrikt Côte d´Or, Chablis, Côte Chalonnaise och Mâconnais, till världens kanske förnämsta vinregion.

Litet men komplext

Bourgogne är bara Frankrikes sjätte största vinregion, med fem procent av landets vinodlingsareal. Men räknar man antalet appellationer, alltså områden med garanterad ursprungsbeteckning – AOC eller bara AC – börjar man ana varför Bourgogne är så oerhört komplext.

Av Frankrikes 450 AC har stora, berömda Bordeaux lite drygt 50 – och ”lilla” Bourgogne nästan 100. Och här ligger förklaringen till såväl Bourgognes storhet som dess snåriga uppbyggnad.

Den katolska kyrkan spelade en huvudroll för utvecklingen av Bourgognes vingårdar ända fram till franska revolutionen år 1789. Benediktiner- och cisterciensermunkar kom fram till att pinot noir och chardonnay var överlägsna, och under seklernas gång rangordnade de växtplatserna (crus) genom att göra separata viner från dem.

Vinhandlarna har betydelse 

Med franska revolutionen konfiskerades kyrkans mark och auktionerades ut. Här började den uppdelning av vingårdarna som sedan påskyndades av de arvskifteslagar som Napoleon införde. Förstfödslorätten slopades och för varje ny generation splittrades vingårdarna upp i allt mindre ägor på allt fler händer. Ett berömt exempel är Clos de Vougeot, vars muromgärdade mark på 50 hektar i dag är uppdelad på ett 80-tal ägare!

Med Bordeauxklassificeringen år 1855 som förebild presenterade en kommitté 1861 en klassificering av Bourgognes bästa vingårdar. De rangordnades som första, andra och tredje cuvée, och när Frankrike omsider införde sitt appellationssystem 1935 låg detta till grund för den nya klassificeringen av Bourgogne.

Bästa läget är grand cru

De bästa vingårdarna blev då grand cru, följt av premier cru, medan de flesta andra fick kommunappellationer eller, i sista hand, fogades in i regionala AC. Där står vi i dag. Med ett Bourgogne som är ett intrikat pussel av nästan hundra appellationer – 21 regionala, 44 kommunappellationer (premier cru inkluderade) och 33 grand cru.

De 21 regionala appellationerna är ganska lättfattliga. De utgör basen i kvalitetspyramiden och aviserar, med namnet Bourgogne på etiketten, sitt ursprung. De kan avse ett specifikt område, som Bourgogne Hautes-Côtes de Beaune; en druvsort, som Bourgogne Aligoté; en vinifikationsmetod, som det mousserande Crémant de Bourgogne; eller helt enkelt vinets färg, som Bourgogne blanc, rouge eller rosé. I botten skvalpar Bourgogne ordinaire, en AC som man försökt piffa upp genom att kalla den Grand ordinaire.

Byarna ger sitt namn till vinerna

Det som gör Bourgogne så knepigt är de 44 kommunala appellationerna, inom vars gränser vi också finner de premier cru-vingårdar som fått sina namn från 584 specifika lägen.

Tar vi det söderifrån har Beaujolais, egentligen utan något gemensamt med övriga vin-Bourgogne, inga premier cru, bara tio så kallade cru-byar. Ett steg längre norrut får Mâconnais göra sin chardonnay utan premier cru-status. Men i det geografiskt spridda Côte Chalonnaise döljer sig 119 premier cru-vingårdar. Och här, i byarna Montagny, Givry, Mercurey och Rully, är dessutom en kvalitetshöjning på gång.

Vilse bland vingårdarna

Med 288 premier cru i Côte de Beaune och 138 i Côte de Nuits är det lätt att gå vilse bland alla vingårdar, små producenter och stora négociants, otaliga vinstilar och årgångsvariationer.

Mellan Maranges i söder och Marsannay i norr är det knappt fem mil, som ett förlängt maratonlopp med täta dryckesstationer. Den som håller sig till N74 eller världens Route du Vin nr 1 – mellan Chagny och Dijon – klarar sträckan på en knapp halvtimme.